Ett klassificeringssystem
Boendegalleriet är en klassificering av fem vårdtagare. De har alla sina speciella och personliga karaktärsdrag och olika personliga historia och bakgrund och det är en tydlig klassificering när det gäller nivån av deras så kallade funktionella rörlighet. Man gjorde valet att titta efter den funktionella rörligheten och inte de underliggande specifika sjukdomarna och deras medicinska diagnoser. Detta betyder att konsekvenserna av sjukdomarna, deras verkan på funktionen i de dagliga aktiviterna, är centrala i klassificeringssystemet. Det är trots allt konsekvenserna av en sjukdom (den resulterande funktionella rörligheten), inte sjukdomen i sig själv, som avgör vårdberoendet och till stor del också livskvaliteten.

Funktionell inställning är kopplad till viktiga system.
Denna grundläggande betoning på de funktionella konsekvenserna av sjukdomar är kopplad till existerande klassificerings- och bedömningssystem - speciellt de internationella systemen ICF och RAI. ICF, Internationell klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (International Classification of Functioning, Disability and Health) används ofta i rehabilitering och de flesta sjukgymnaster känner till den. Den utvecklades av WHO (Världshälsoorganisationen).

Vårdbedömningsinstrumentet RAI (Resident Assessment Instrument) utvecklades ursprungligen i USA med målet att förbättra vårdkvaliteten. Man kom också överens om att alla vårdinrättningar var tvungna att använda RAI för att kunna ansöka om finansiering.